Det jag har att säga om Pedro

Haha, Pedro, den galna Italienaren. Vad kan man säga?

Historien om mig, Jessica och Pedro tar sin början fredagen den 3 oktober.
Jag ch Jess hade precis landat på vårt andra Hostel och gjort oss hemmastadda.
Vi höll på att göra oss iordning inför den stundande utgången.
Plötsligt dyker det upp en högst märklig grabb i glasögon och frågar om vi har en cigg till övers.
Ja, det är klart svarar vi.
Han börjar vilt uttrycka sin tacksamhet med hela kroppen och ett språk som jag väljer att kalla Italiengelska.
(ett ord av tio på krasslig engelska och resten på speedad italienska)
Efter ca fem minuter av dessa lovord rusar han iväg igen innan vi knappt hinner reagera.

Det andra intrycket vi får av Pedro kommer redan samma dygn.
Vi slirar hemåt efter klubbandet och dimper väl in i sovsalen vid halv åtta tiden på morgonen.
Jag skulle kalla vårat tillstånd måttligt salongsberusade och kanske inte helt knäpptysta..
Vi lyckas ju självklart väcka våra två svenska roomies (måste medje att det kanske inte var helt oavsiktligt
då vi var nyfikna på vilka dessa var) och vips så flyger det upp en tredje man ur en säng.
Ja, Pedro. Han är komplett galen och ställer sig och viftar och gapar på italienska vad jag antar är de
värsta skällsord han kan komma på.
Detta innan han flyger ut ur rummet och ut i det gemensamma köket där han för ett herrans liv.
Detta för att sedan återvända efter ett par minuter och stöka omkring i rummet igen och tillslut däcka på sin säng.
Högst märkligt tänker vi och ställer klockan på elva för att vara redo att gå upp till receptionen och betala ytterligare en natt innan klockan tolv.

Klockan ringer vid elva och upp flyger Pedro återigen skrikandes på italienska och viftandes med händerna.
Vi släpar oss upp ur sängen och går upp och betalar en till natt.
Vid tolvtiden ungefär kommer Pedro fram till oss och konfronterar oss med att det inte är okej att låta mobilen ringa
mitt i natten. När vi då berättar att den ringde för ca en timme sedan ber han djupt om ursäkt och frågar om
han kan få en cigarett.
Han tar emot cigaretter och frågar om vi skulle vilja ha tjack, hasch, heroin eller cola.
Vi tackar för erbjudandet men säger bestämt nej och skrattar lite inombords åt denna märkliga man.

Jag hoppas att ni nu fått en klar bild av denna galna italienare och hans små eskapader.
Jag skulle kunna fortsätta i en evighet, men jag orkar inte :)

Han var i alla fall en helt otrolig man.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0